Fotbollsturnering och lite annat

Final mot franska skolan

Fotboll kan bli lite långtråkigt.

Efter en lång period av besök är det bara vi igen. Helgen gick väldigt snabbt med fotbollsturnering, kalas och pepparkaksbak. Hedda hade som sagt sin första fotbollsturnering någonsin. Nu förstår jag alla fotbollsföräldrar - det var jättespännande. Elsa vågade inte titta på finalen om hon inte fick sitta i mitt knä (kanske ett svepskäl) - så vi satt på en stol och skrek "Go White Tigers", men det hjälpte inte så bra fransmännen vann ändå med 1-0. Det blev iallafall en andraplats (fem lag varav ett från franska skolan) och bästa skollag ibland tredjeklassarna! Franskmännen (som Elsa säger) hade dessutom avbytare, lite fusk.....

Halong Bay med mamma, pappa, Sofia, Jesper, Smilla och Malte

Mormor och morfar

Med mormors glasögon

Lite för kallt för Elsa men inte för morfar

Hedda uppträder på "Austrian Charity Ball"



"Edelweiss" och "the Lonely Goater"



I fin österrikisk nationaldräkt

Familjen Hultgren besöker oss

I poolen, Karin försöker undvika grönt hår

På krigsmuseet

En skön plats i skuggan

Stilpolisen

Av förklariga skäl har militären en mycket stark position här i Vietnam, följdaktligen kan man det här med uniformer. De här stiliga gossarna gör sig troligtvis redo att eskortera någon av de otaliga flaggprydda limousinerna  som ständigt och jämnt plöjer fram genom Hanois gator, helst i rusningstrafik.
Oklanderligt i vitt, rött och guld, välputsade svarta stövlar samt handskar. Notera de matchande BMV-motorcyklarna i förgrunden. Världsklass!

Specialtransport

Förra fredagen var delar av skolvägen avspärrad på grund av det pågående 1000-års jubiléet i Hanoi.
Istället för sedvanlig skolbuss blev det privat  biltransport till UNIS. Alla barn samlades  på svenska ambassadens gård för att därefter ta plats tilldelad bil- allt under beundransvärt ordnade former. Här har Hedda och hennes kompis Jenny grupperat sig  i baksätet på deras transport för dagen.
Omväxling förnöjer!

Hanoi 1000 år

En dyr, men säkert fin festival!

Äntligen är en vecka av 1000-årsfirande över i Hanoi! Nu slipper jag höra vietnamesisk folkmusik under dagarna från en sorts megafonhögtalare precis utanför ambassadfönstret. Vår chaufför på ambassaden berättade att stans ledning lyckades med att koppla samman alla ljudanläggningar i hela Hanoi för första gången någonsin så att alla kunde höra samma sång samtidigt. Kanske var tur det för högtalarna sitter rätt nära varandra så risken skulle nog ha varit ganska stor att vi hade tvingats höra på olika sånger samtidigt.... Firandet har kostat staden 63 miljoner dollar. Många missnöjda röster har hörts och man har pekat på att Hanoi fortfarande är i stort behov av ett nytt sjukhus. Iallafall valde man att i söndags ställa in 27 av 28 fyrverkerier och skänka pengar till offer för översvämningen i centrala Vietnam i stället.

Lördag 9 oktober


Hedda på fotbollsträning, hon ser väldigt brun ut - men det är nog bara rödhet för att hon aldrig vilar utan passar på att öva på att hjula i pauserna.

Utbildning för "sports leaders" på UNIS.

Hedda är numer en fullutbildad "sports leader". Hon ska en gång i veckan erbjuda de som inte har någon att leka med på rasten att vara med på någon gemensam lek (undra vad som händer på de andra rasterna?). Hon var väldigt nöjd med sig själv efter utbildningen och påpekade hur viktigt det är att leka med alla och att vara en god vinnare (och berömma de som förlorat....).

Nu är det bara en vecka kvar till höstlovet och barnen räknar ner inför vår Hongkong-resa. Vi får se hur det går med Disneyland - Erik och jag vill nog helst bara vara där en dag. Barnen skulle nog helst vilja vara där hela veckan!

Vår fina camp

 





<>

Och i det här huset bor vi!



I lördags så frågade Hedda om hon inte kunde få gå ut och "fota" lite på campen. Jag förstod inte riktigt vad hon menade men sade ja. Hon tog med sig kameran och kom tillbaka efter en stund med jättefina bilder på vår camp som hon ville lägga in här så att alla kan se hur fint vi har det. Såhär bra blev det! 

Den glade cykelreparatören i Hanoi

I Hanoi finns det hundratals cykelreparatörer, men bara en som kan laga läckande hydrauliska bromsar på en mountainbike. Han heter mr Truong och är ständigt leende. Han pratar ingen engelska och min vietnamesiska är tyvärr mycket begränsad. Men vår gemensamma kärlek till terränggående cyklar övervinner alla språkliga barriärer. Dessutom agerar hans dotter, Ms Trang, tolk om så krävs. Trang har en resebyrå och är nu familjens hovleverantör av hotell och flygbiljetter. Mr Troung är en driftig herre. På första våningen bedrivs syatelje, våning två cykelverkstad och högst upp bageri. Troligtvis bor hela familjen högst upp. En vanlig kombination i denna dynamiska och driftiga stad.

Att cykla i Hanoi - mer styre åt folket

Hanoi är en stad med fem miljoner invånare - alla har en motorcykel (nästan).

Trafiken är minst sagt intensiv. Tusentals motorcyklar skapar ett brummande inferno.

Bussar och stadsjeepar slåss om det begränsade utrymmet på asfalten. De flesta som kör motorcykel använder trottoaren vid trafikstockningar, vilket resulterar i köbildningar även där. Fotgängarna i Hanoi är ett härdat släkte.

Många Hanoibor  har också en liberal syn på trafikregler och kör gladeligen mot enkelriktat och rött ljus.  Dock gör stadens stolta poliskår punktinsatser och bötfäller dessa syndare med jämna mellanrum. Oklart dock var pengarna tar vägen.

Trafikintensiteten gör att olyckor är vanliga, senast blev igår en ung kvinna omkullkörd av en motorcykel som balanserade med ett stort kylskåp som last . Hastigheten är dock låg och de flesta incidenter resulterar endast  i skrapsår och vrede.

Som en blek man på mountainbike är jag en främmande fågel på gatorna. Möts ofta av glatt ”Hello” av förbipasserande trafikanter.  Grundregeln som cyklist att är hela tiden vara observant , undvika närkontakt med bussar och ”stay frosty” som amerikanen säger.

Du vet aldrig när du möter en motorcykel i fel fil… 

En vanlig syn här.

Makroekonomi i praktiken

Hanoi är en stad i förvandling. När vi anlände för ett år sedan stod större delen av alla hundratals skyskrapsbyggen stilla, med tomma byggställningar och trasiga presenningar fladdrande i vinden. Den globala finanskrisen fick ett ansikte. Efter sommaren sjuder dessa nu av aktivitet, ett myller av byggnadsarbetare  balanserande på vådliga bambukonstruktioner.

Uppenbarligen har de monetära kranarna öppnats igen. Strax bredvid vårt kontor byggs nu Hanois största hotell med tillhörande exklusiv galleria. För två år sedan var detta område ett risfält med plåtskjul och grusvägar.

Detta är bara ett exempel av flera hundra.

Tanken svindlar.

Middag med förhinder

     Förra helgen hade vi vänner på middag. Naoko, Buddhika och deras son Satoshi.

Satoshi och Elsa gick i samma klass förra läsåret och fattade genast tycke för varandra.

Som bästa kompisar har dom kul hela tiden. Med en engelsk pappa och en japansk mamma är Satoshi naturligtvis en mycket väluppfostrad herre  och erbjuder damerna skjuts.

Tyvärr saknade vi ström när gästerna anlände. Detta händer relativt ofta i denna snabbt växande stad. Efter en välkomstdrink i mörker begav vi oss med taxi till vår favoritrestaurang Matchbox. Matchbox är en italiensk restaurang, inbjudande inbäddad i grönska med utsikt över Hanoi Museum of Fine Arts. 

Slutet gott! 

Helg

Äntligen helg. Erik ägnade hela fredagseftermiddagen åt att vänta på att få göra hälsounderökning för sitt moped-körkort. Endast utlänningar måste genomgå hälsoundersökning. Det kostade 200 000 VND plus 50 000 (oklart vart de 50 000 skulle gå till), men ville man ha ett kvitto kostade det 50 000 extra. Nu är det bara ytterligare ett antal papper som ska fyllas i och en uppkörning så det hela kommer kanske att vara klart till jul. Medan Erik var på sjukhuset köpte jag fler skålar - det finns så många fina, men var ska vi ha alla?
På lördagen, Busters födelsedag - hurra, spelade Erik och Hedda fotboll i sol och 38 grader. Elsa och jag skulle promenera i gränderna här. Hon var rädd för alla köttstånd och det var förståeligt - för där säljs grisfötter, ankhuvuden (bara yttersta skinnet är borttaget), kanske lite hundkött mm. Tur att man inte alltid vet vad man äter här - det känns inte så hygieniskt att köttet ligger ute i några timmar i denna värme, men det kanske är bra för smaken. På kvällen var det Ingvars bar i ösregn (baren är under tak). Till barnens och Eriks förtjusning var det vår tur att vara bakom baren. Erik förberedde sig noga med is och lime och musik. Musiken uppskattades nog mest av honom själv eftersom medelåldern säkert är runt 50 och Erik föredrar hiphop. Elsa passade på att duscha i regnet - härligt när det är 30 grader.

Idag söndag så skulle vi hjälpa Elsa med läxan; att titta på skyltar i Hanoi och fota dessa. Elsa tröttnade snabbt, men vi tog iallafall tre kort som ska mailas till läraren också.

 Därefter åkte vi till hennes favoritcentrum, Garden, för att äta sushi. Hedda påpekade flera gånger att vi faktiskt skulle kunna vara i Sverige eftersom Garden nästan är som Stinsen. Enda skillnaden skulle vara att alla skulle ha varit ljushåriga i Sverige....., man glömmer kanske snabbt när man är åtta år - men var har hon fått att alla på Stinsen är ljushåriga ifrån.

Det är jobbigt med helg.

Nu bloggar vi i Hanoi

Nu sover båda barnen gott efter en varm dag i Hanoi. Ingen "after school activity"  idag eftersom Heddas gitarrlektioner visade sig vara för vana gitarrspelare med egen gitarr och Elsas simning var svår eftersom de tvingades ha huvudet under vattnet för länge, enligt henne själv.
I fredags firade vi "moon festival" här och barnen fick ha den traditionella dräkten ao dai på sig i skolan. Hedda valde den billigaste i hela affären vilket resulterade i att jag fick sy fast flera knappar kvällen innan själva festivalen och att tyget gick sönder redan innan bussresan till skolan. Elsa valde en exklusiv gul med guldapplikationer som höll hela dagen.

Två nöjda på väg till skolbussen.