Att cykla i Hanoi - mer styre åt folket

Hanoi är en stad med fem miljoner invånare - alla har en motorcykel (nästan).

Trafiken är minst sagt intensiv. Tusentals motorcyklar skapar ett brummande inferno.

Bussar och stadsjeepar slåss om det begränsade utrymmet på asfalten. De flesta som kör motorcykel använder trottoaren vid trafikstockningar, vilket resulterar i köbildningar även där. Fotgängarna i Hanoi är ett härdat släkte.

Många Hanoibor  har också en liberal syn på trafikregler och kör gladeligen mot enkelriktat och rött ljus.  Dock gör stadens stolta poliskår punktinsatser och bötfäller dessa syndare med jämna mellanrum. Oklart dock var pengarna tar vägen.

Trafikintensiteten gör att olyckor är vanliga, senast blev igår en ung kvinna omkullkörd av en motorcykel som balanserade med ett stort kylskåp som last . Hastigheten är dock låg och de flesta incidenter resulterar endast  i skrapsår och vrede.

Som en blek man på mountainbike är jag en främmande fågel på gatorna. Möts ofta av glatt ”Hello” av förbipasserande trafikanter.  Grundregeln som cyklist att är hela tiden vara observant , undvika närkontakt med bussar och ”stay frosty” som amerikanen säger.

Du vet aldrig när du möter en motorcykel i fel fil… 

En vanlig syn här.

Makroekonomi i praktiken

Hanoi är en stad i förvandling. När vi anlände för ett år sedan stod större delen av alla hundratals skyskrapsbyggen stilla, med tomma byggställningar och trasiga presenningar fladdrande i vinden. Den globala finanskrisen fick ett ansikte. Efter sommaren sjuder dessa nu av aktivitet, ett myller av byggnadsarbetare  balanserande på vådliga bambukonstruktioner.

Uppenbarligen har de monetära kranarna öppnats igen. Strax bredvid vårt kontor byggs nu Hanois största hotell med tillhörande exklusiv galleria. För två år sedan var detta område ett risfält med plåtskjul och grusvägar.

Detta är bara ett exempel av flera hundra.

Tanken svindlar.

Middag med förhinder

     Förra helgen hade vi vänner på middag. Naoko, Buddhika och deras son Satoshi.

Satoshi och Elsa gick i samma klass förra läsåret och fattade genast tycke för varandra.

Som bästa kompisar har dom kul hela tiden. Med en engelsk pappa och en japansk mamma är Satoshi naturligtvis en mycket väluppfostrad herre  och erbjuder damerna skjuts.

Tyvärr saknade vi ström när gästerna anlände. Detta händer relativt ofta i denna snabbt växande stad. Efter en välkomstdrink i mörker begav vi oss med taxi till vår favoritrestaurang Matchbox. Matchbox är en italiensk restaurang, inbjudande inbäddad i grönska med utsikt över Hanoi Museum of Fine Arts. 

Slutet gott! 

Helg

Äntligen helg. Erik ägnade hela fredagseftermiddagen åt att vänta på att få göra hälsounderökning för sitt moped-körkort. Endast utlänningar måste genomgå hälsoundersökning. Det kostade 200 000 VND plus 50 000 (oklart vart de 50 000 skulle gå till), men ville man ha ett kvitto kostade det 50 000 extra. Nu är det bara ytterligare ett antal papper som ska fyllas i och en uppkörning så det hela kommer kanske att vara klart till jul. Medan Erik var på sjukhuset köpte jag fler skålar - det finns så många fina, men var ska vi ha alla?
På lördagen, Busters födelsedag - hurra, spelade Erik och Hedda fotboll i sol och 38 grader. Elsa och jag skulle promenera i gränderna här. Hon var rädd för alla köttstånd och det var förståeligt - för där säljs grisfötter, ankhuvuden (bara yttersta skinnet är borttaget), kanske lite hundkött mm. Tur att man inte alltid vet vad man äter här - det känns inte så hygieniskt att köttet ligger ute i några timmar i denna värme, men det kanske är bra för smaken. På kvällen var det Ingvars bar i ösregn (baren är under tak). Till barnens och Eriks förtjusning var det vår tur att vara bakom baren. Erik förberedde sig noga med is och lime och musik. Musiken uppskattades nog mest av honom själv eftersom medelåldern säkert är runt 50 och Erik föredrar hiphop. Elsa passade på att duscha i regnet - härligt när det är 30 grader.

Idag söndag så skulle vi hjälpa Elsa med läxan; att titta på skyltar i Hanoi och fota dessa. Elsa tröttnade snabbt, men vi tog iallafall tre kort som ska mailas till läraren också.

 Därefter åkte vi till hennes favoritcentrum, Garden, för att äta sushi. Hedda påpekade flera gånger att vi faktiskt skulle kunna vara i Sverige eftersom Garden nästan är som Stinsen. Enda skillnaden skulle vara att alla skulle ha varit ljushåriga i Sverige....., man glömmer kanske snabbt när man är åtta år - men var har hon fått att alla på Stinsen är ljushåriga ifrån.

Det är jobbigt med helg.

Nu bloggar vi i Hanoi

Nu sover båda barnen gott efter en varm dag i Hanoi. Ingen "after school activity"  idag eftersom Heddas gitarrlektioner visade sig vara för vana gitarrspelare med egen gitarr och Elsas simning var svår eftersom de tvingades ha huvudet under vattnet för länge, enligt henne själv.
I fredags firade vi "moon festival" här och barnen fick ha den traditionella dräkten ao dai på sig i skolan. Hedda valde den billigaste i hela affären vilket resulterade i att jag fick sy fast flera knappar kvällen innan själva festivalen och att tyget gick sönder redan innan bussresan till skolan. Elsa valde en exklusiv gul med guldapplikationer som höll hela dagen.

Två nöjda på väg till skolbussen.